– Anders Ekberg är en alldeles lysande berättare med ett tilltal och en författarröst som man gärna har som sällskap.
– Berättartekniken är suverän.
– Nya grepp, nya överraskningar är karaktäristiska för Anders Ekbergs författarskap liksom underfundiga dialoger och en oväntad upplösning där huvudpersonen får en knäpp på näsan.
– Rolig och ironisk samtidsroman.
– Slutna rummets dramatik.
– En historia om girighet, rivalitet och brott.
– Färgstarkt historiskt skådespel.
– Många gånger skrattar man högt.
– Boken blir på slutet en kärleksroman.
– Miljöerna är i hög grad trovärdiga.
– Det går inte att placera in berättelsen i ett visst fack.
– Spännande och ibland livsfarliga situationer radas upp i snabb takt.
– Anders Ekberg är på gott berättarhumör och tar yvigt ut svängarna.
– Burleska och drastiska händelser.
– Allt faller verkligen på plats på slutet.
– Relationsroman om tre kvinnor.
– Dunkla och kriminella händelser uppdagas.
– Svårt att avbryta läsandet.
– Anders Ekberg har verkligen ett brett spektrum.
– En maffiahistoria från den svenska landsbygden.
– Som läsare väntar man bara på vad som kommer härnäst.
– Texten flyter lätt, berättarglädjen är uppenbar och det är dråpligt, intressant och ofta befriande roligt.
– Detta är en historisk roman i dess rätta bemärkelse.
– Hela trilogin innehåller två av de ingredienser som jag förknippar med god romankonst, nämligen spänning och humor.
– En skicklig rekonstruktion av ett tänkbart förlopp.
– Det är som bäddat för en sanslös skröna men berättelsen blir mer lågmäld.
– Mord, hot, våld, bedrägeri, baggböleri och urkundsförfalskning utgör metoderna.
– Det är driv i berättelsen, det är svårt att avbryta läsningen.
– Den ironiska beskrivningen av många företeelser i tiden ger en synnerligen nöjsam läsning.
– Så spännande att den måste sträckläsas.
– Berättarglädje bär skildringen.
– Det blir bara bättre och bättre.
– När läsningen är slut blir svaret på frågan om läsaren blivit nöjd ett obetingat ja.